Life will smile for you

Så vart det helg igen. Herrejösses så fort dagarna flyter förbi här i Japan! I fredags orkade vi inte göra så mycket mer än att gå ner till vårt stamhak och käka sushi på löpande band. De yngre, virilare, tog sig vidare ut i natten på karaokekväll medan vi lite "mognare" gick hem och kollade på en gammal klassiker, Rocky. På lördagsmorgonen vaknade vi, pigga och utvilade och begav oss ut på en promenad i solskenet. Kunde inte undgå att smita in på hundra yen affären och gick fullkomligt bananas bland allt billigt skräp. We are still lovin' it och förstår inte hur vi ska klara oss utan dessa fantastiska butiker när vi om en månad återvänder hem.
Efter att ha lassat av våra "saker vi inte visste att vi behövde till ett pris vi inte kunde motstå" var det dags för fotbollsmatch. Det blev en mycket spännande och svettig sådan, sen grillade vi. Vi fixade egna supersmarriga kycklingspett och lyxade till det med Rosé.

spettigt!

tuffa brudar

J and J

Det är lite konstigt här i japan, vissa saker som man kan tycka borde vara billigt (ris, gul lök, inhemsk öl) kostar en förmögenhet medan andra är oerhört prisvärda (converse, snacks, importerat vin). Det är dessutom så att priserna inte skiljer sig nämnvärt mellan 7 eleven vid skolan och stormarknaden, vi har tom. hittat produkter som är billigare på sleven. Hur går det ihop månntro?

Framåt kvällskvisten bar det iväg downtown och vi dansade som alltid natten igenom till mycket bra musik. Det ska de ha japsarna, DJ:a det kan de! Nu kanske ni tänker att var det inte precis detta vi gjorde föregående helg? Och jo, varför inte köra på ett vinnande koncept? Vi bytte dock klubb denna gång.

Erik förlorade i rysk roulette och fick se ut såhär. Vad Daniel sysslar med är fortfarande oklart

Bakom Jessica skymtar en väldigt underhållande dörrvakt som när han inte pratar i sitt madonna headset, utför nån sorts robotdans

Bling Bling, money ain't a thing

Igår var en superduperdag! Vi var lediga, som vi oftast är på torsdagar, och större delen av gänget begav sig till ett outletcenter en bit utanför stan. Vi passade på att få lite alonetime med Johan och spenderade istället dan inne i downtown, Suzukino. Man skulle kunna tro att det skulle vara lite tråkigt för Johan att som ensam karl traska runt en hel dag i butiker, men icke sa nicke, är det nåt den mannen är bra på så är det att ge klädråd och uppmuntra till konsumering. Johan är numera alltid välkommen att följa med på våra shoppingturer.

Redo att ta oss an Suzukino
©Johan Andersson

Man har en förkärlek för allt som glimmar och är gulligt. Här finns "pimpbutiker" där man lämnar in sin mobil eller plånbok för att få den uppdaterad.
©Johan Andersson

Vi sprang på Jonas. Tillsammans begav vi oss till en second hand affär där Jonas hittade detta skärp. Vi skrek att han inte var välkommen in på dormet med det runt midjan och att Michael Jackson är död. Han köpte det ändå. He doesn't bow for no one.

I Japan är det jättepopulärt med spelhallar och i vart och vartannat gathörn lockar de dygnet runt in folk med sina neonljus och gossedjur i mängder. Vi, luttrade ekonomer som vi är, förundras gång på gång över hur verksamheten kan gå runt, det finns ju så många och varför vill man egentligen spela gång på gång när man bara vinner gossedjur alternativt choklad, värd mindre än de 100 yen du stoppat in i maskinen? Vi kände att vi ville fördjupa oss i detta och utförde därför igår en fältstudie i ämnet. Variationen på maskinerna var stor, vi var mycket imponerade av utbudet som erbjöds. Vi fann bl.a ett mariocart spel som fångade vårt intresse. Emma och Johan fick agera testpiloter när vi undersökte huruvida funktionerna skiljde sig från de som spelet hemma på dormet besitter. Det blev en jämn match som Emma gick segrande ur.

värdig vinnare

Yoshi

sötkorvar
©Johan Andersson

Något man gång på gång stöter på här i "den uppstigande solens rike" är killar i ytterst fascinerande utstyrslar. Nerifrån och upp innebär detta:

1. Tre storlekar för stora/spetsiga cowboyinspirerade skor
2. Lågt skurna, tajta, utsvängda jeans, gärna i en iögonfallande ljus tvätt
   
3. Ett "flashigt" skärp, hårt åtdraget kring den ickebefintliga midjan
4. En ful skjorta, som hämtad från ett torgetstånd
5. En massa onödig bling bling runt halsen
6. Som glasyren på kakan, en frisyr utan dess like. Ingen annanstans i världen är denna frisyr modemässigt riktig. Det är som en blandning mellan en punkares tuppkam och en "dust it" reklam, så mycket volym. Men här i Japan, i landet som aldrig upphör att förvåna, är dessa herrar tydligen " to cool for school". De kallas för Hosts och är t.o.m så tuffa att tjejer betalar för att få synas med dem ute på stadens barer.

snyggisar

What a marvellous weekend!

I fredags hade vi äran att besöka Sapporo Prince Hotel för att tillsammans med bl.a den svenska ambassadören närvara på en tillställning vid namn "World Café". Ämnet för dagen var det japanska skolsystemet och vitsen med vår närvaro var att vi skulle dela med oss av våra erfarenheter av hur skolorna i Sverige fungerar. Dagen till ära klädde vi alla upp oss i våra finaste utstyrslar och det var inte utan att man kände sig lite stolt över sina klasskompisar, så fina var de. Efter seminariet bjöds vi på en alldeles fantastisk buffé, där fanns allt man kan önska, t.o.m. en liten bytta potatisgratäng kunde identifieras (håll i åtanke att vi befinner oss i risets rike)

Mr Ambassador himself

Sebastian förser sig av buffén

Efter att ha minglat en stund med Mr Ambassador tog vi hissen upp till 28:e våningen för att ta ett glas rött i hotellets skybar. Tidigare under kvällen hade vi träffat hotelldirektören som fattat tycke för oss svenska studenter och efter att vi suttit en kort stund och njutit av den fullkomligt oslagbara utsikten från takvåningen dök han upp och bjöd på både det ena och det andra. Det var inte helt utan ansträngning vi tömde de stora fat med mat som kom in, alla hade ju gått loss totalt på buffén bara nån timme tidigare. Vi tackade gudarna att vi hade Johan ibland oss, det finns nämligen inget som kan stoppa den karln när det kommer till mat. Han har metabolism som en gråsparv och nu var det äntligen "his time to shine".

Brudarna

Flaaashigt!

Igår hade vi ännu en förträfflig dag, i strålande solsken samlades vi på förmiddagen för "sports day" tillsammans med internationella föreningen på skolan. Hitintills har begreppet "sport" varit ganska diffust så vi hade inga större förväntningar när vi iklädda träningskläder begav oss till skolans fotbollsplan. Efter en något oorganiserad inledning vart upplägget över förväntan och dagen avslutades med en rolig, om än något kaotisk, fotbollsmatch.

Killarnas planerade "boys night out" ställdes in då vädret var alldeles för bra för att göra annat än att styra upp en grillfest och på filtar i gräset och med musik spelandes avnjöt vi våra alldeles förträffligt goda, egenmarinerade kycklingspett. Win!

I bakgrunden ser ni vårt dorm

Kaimonoshimasu

De senaste dagarna har vi haft superväder, så all ledig tid har spenderats på en filt i gräset. Idag lyste dock solen med sin frånvaro, så vi bestämde oss för att åka in till stan. Vi har börjat tröttna på de plagg vi har med oss så vi kände oss välförtjänta av en shoppingtur. Det finns en himla mycket fint i butikerna här i Sapporo, men det finns också otroligt mycket fult. Oftast hänger de fina plaggen sida vid sida med ett gäng gräsliga kreationer vilket innebär att man efter många timmar på stan lätt kan tappa fotfästet och börja tvivla på sin eget omdöme, nåt som Rebecka erfor idag när hon var ruskigt nära att gå hem med något som bäst kan beskrivas som en blommig spetsgardin. Som tur var inte Emma långt borta och kunde som en sann hjälte gå in och avstyra det hela.

Efter att Rebecka provat parfym och sprutat sig i ögat behövde hon lite uppmuntran så vi smet in i närmaste djuraffär. Förutom att vi köpte varsin superfinurlig dryckesanordning till våra respektive (katter) så umgicks vi en bra stund med de sötaste av varelser. Zoobutikerna i Sverige har mycket att lära av sina japanska konkurrenter, här finns allt du kan önska i djurtillbehörsväg.

Djurutbudet skiljer sig en aning från det i svenska zoobutiker. På gott och ont...

en anka...

en surikat...

en pudel...

?

Picknick

Idag lös solen över Sapporo så vi iklädde oss våra finaste söndagskläder, packade våra picknickväskor och begav oss till närmsta park. Där spelade killarna fotboll medan vi tjejer hämtade oss efter en alldeles fantastiskt lyckad girl night out igår. Vi avnjöt vår medhavda lunch under körsbärsträden och solade busigt nog utan solskyddsfaktor, något som resulterat i att vi alla, såhär framåt kvällskvisten, börjat anta rosa nyanser.

Vi ägnade oss åt diverse aktiviteter och konststycken

Vi delade med oss av våra svenska sedvänjor och traditioner. Japanerna blev förtjusta

FAIL

Gårdagen kan beskrivas med ett ord: FAIL

• Den spontana "gå ut och käka, ta några glas och se vart kvällen leder" förvandlades under dan till extremt organiserad och välplanerad utekväll med samling i allrummet för avgång klockan 17.30. Detta för att vi under inga omständigheter skulle missa vårt bord som var bokat till klockan 19.00 (!). FAIL

• Vissa, lite tuffare, ville inte åka kommunalt (vi får inte glömma att vi kommer från handels) och skulle prompt ta en taxi. När vi andra fått in första rätten och höjde "all you can drink-glasen" till en skål snurrade de fortfarande runt i kvarteret med en desorienterad och högst inkompetent taxichaufför. FAIL

• Eftersom vi bara fick sitta 2 timmar på restaurangen (det funkar så med all you can drink) fick vi kl 21 bege oss till en annan bar då det var för tidigt att gå till klubben. Mark, en 40 årig kanadensare som ansvarar för internationella utbytet på skolan, hade rekommenderat en bar som vissa i gänget insisterade på att vi skulle uppsöka. Därför virrade vi i en halvtimme runt i världens mest bartätaste område för att hitta en bar, tom sånär som på ett gäng medelålders ryssar. FAIL

• Väl på klubben ägnade vi timme efter timme åt att knapra chips och invänta att folket skulle dyka upp. När klientelet runt halv två tiden började dyka upp visade det sig bestå av mestadels skumma typer samt affärsmän med slipsen knuten runt huvudet. FAIL
  

• Kvällen avslutades, som sig bör med ett testosteronstinnt grabbslagsmål. FAIL

FAIL

The land of toilets

Japanerna är bra på mycket, men när det kommer till toaletter är de kungar! Det finns två toavarianter, "japanese style"som inte är så mycket mer än ett hål i marken och "western style" toilets. Det är intressant att de kallar denna toaletternas mästare för just "western style" när den besitter fler finesser än gemena västerländska toalett i sina vildaste fantasier ens skulle våga drömma om. Dessa toaletter är utrustade med bl.a.:

• uppvärmd sits
• reglerbar bidéstråle, en för bak och en för fram
• lufttorkning som komplement till toalettpapper, även den reglerbar både i luftstyrka och värme
• "sound princess", en liten maskin som sitter i nära anknytning till toalettsitsen där man med ett enkelt knapptryck sätter igång ljudet av en porlande bäck alternativt ett högt spolljud, detta för att undvika att genera grannen med diverse egenframkallade läten.

Toalettfenomenet tycker vi är fantastiskt, särskilt Rebecka som aldrig riktigt kommit överens med allmänna toaletter. Hon har numera långt framskridna planer på att ta in och lansera konceptet I Sverige.

Ibland kan toaletten ha en instrumentpanel med uppemot 30 knappar, något som kan förvirra de flesta (Emma) och innebära att man i panik måste tillkalla hjälp från en vän (Rebecka) på Tokyos flygplatstoalett för att få hjälp att hitta spolknappen.

Här har ni henne!

Varför någon skulle föredra denna variant har vi ännu inte listat ut, det är som att äta en sketen isglass när man kan få en TipTop

Hanami

Igår skulle vi utbytingar fira Hanami tillsammans med skolans internationella förening. Hanami firas i samband med körsbärsblomningen. Man samlas i parker och har picknick på filtar under träden. Tyvärr gick det inte riktigt vår väg. Dels har de missberäknat blomningen som inte kommit igång än och dels regnade det hela dan. Istället blev det fest i vårt uppehållsrum. 40 japaner invaderade kl 14.00 vårt dorm och intog med entusiasm köket. Musiken skruvades upp och sakebål blandades. Vi svenskar hade till en början svårt att förstå varför i hela fridens namn festen tvunget skulle börja så tidigt, men efter lite muttrande bestämde vi oss för att gilla läget.

Vi har fuskat lite och tagit en bild från när vi var i Tokyo

Klockan 17.55 stod vi alla svenskar på stolarna och dansade till Maskinens "Alla som inte dansar". Intiativ togs till ett rumbatåg, men trots att Sara som ledde skaran gick helhjärtat inför sitt uppdrag blev det platt fall. Känslan när man vänder sig om och inser att det tåg man stolt anför inte är längre än 4 personer är svår att beskriva, men ta oss på orden när vi säger att det är en ytterst olustig upplevelse.

Strax efter sex tackade japanerna för sig och vi svenskar stod snopna kvar. Hade vi missuppfattat situationen? Var det inte fråga om en fest? Hade de bara tänkt ha en liten trevlig get-together med en enkel currylunch? Gemensamt beslut togs, alla fick inta sina sängar för en timmes effektiv sömn innan vi halv åtta samlades för att ta oss ut på stan. Folk (Emma) försov sig och blodsockret stod lågt, men efter lite mer bål ordnande det upp sig och klockan åtta steg vi glada in i de väntande taxibilarna.

Efter ett par timmar på izakaya begav vi oss mot Bootie, en klubb som inte tar nåt inträde, utan enbart en garderobsavgift på 100 yen, ca 8 kr. Det vart en fullkomligt fantastisk kväll och den skickliga dj:n snurrade plattor som aldrig förr, vilket gjorde det nästintill omöjligt att lämna dansgolvet.

Man börjar vänja sig vid att inta sina måltider sittandes på golvet

Vi var fem i taxin hem och av någon outgrundlig anledning insisterade chauffören på att två personer skulle sitta fram. Det blev Erik och Adam, som är 197 cm lång, en rolig syn för oss i baksätet.

Många har frågat hur studierna fortlöper, och er kan vi glädja med att vi nu kommit igång och att vi har fantastiskt engagerade lärare. Undervisningsformen varierar. Ibland övar vi verbformer, ibland att skriva Kanji. Ibland sitter vi på stolar, ibland i ring på golvet.

Tågluff

I lördags natt, när Emmas körkort fortfarande inte dykt upp (det är bara hon som har internationellt) trädde plan-B i kraft och vi införskaffade en tågtidtabell och ett tredagars railway pass. Istället för att bila runt på Hokkaido blev det nu till att ta sig runt med tåg. När vi tillsammans med våra kära partners in crime, Johan och Daniel, på söndagsmorgonen gav oss av, sken solen för första gången på väldigt länge och vi kände instinktivt att det här skulle bli en toppenresa.

På väg ut på äventyr

Vi hade inte gjort upp någon detaljerad resrutt utan förlitade oss på att detaljerna skulle lösa sig längs vägen. Första turen gick till Hakodate, en gammal stad på Hokkaidos sydspets. Väl i staden utforskade vi deras största sevärdhet, en linbana som ledde upp till en bergstopp med utsikt över hela staden. "What a marvellous sight" utbrast vi alla fyra i samklang. I souvenirbutiken fyndade vi loss på choklad och varsin liten batteridriven räv som jagar en boll, en fantastisk liten leksak som våra katter därhemma kommer att uppskatta till fullo.

Senare på kvällen trillade vi in på ett litet område fyllt av små små izakayor, alla med plats för cirka 6-10 personer. De delade en gemensam gård där vi slog oss ner med varsin öl. Vi fick snabbt sällskap av en trevlig amerikan som vart helt begeistrad över att se västerlänningar. I släptåg hade han sin japanska flickvän, vars engelska ordförråd främst bestod av amerikanska svordomar och uttrycket "that's so cool!", och ett japanskt par. Senare under kvällen förstod vi att de två paren vi tillbringade kvällen med inte heller var bekanta sedan tidigare, amerikanen hade raggat upp även dem.

Även nästa morgon bjöd på strålande sol och vi begav oss glada i hågen mot Lake Toya, en jättevacker sjö belägen i ett område med aktiva vulkaner. Efter många om och men fick vi tag på det sista lediga rummet i byn. Resten av dagen bjöd på vandring upp på en vulkan, onsenbad och izakayabesök.

På lake Toyas station

En krater som kom till under senaste vulkanutbrottet, år 2000

Smårunda under fötterna tog vi på kvällen strandpromenaden hem till vårt japanska värdshus. Där flyttade våra reskamrater in sina madrasser ( i Japan sover man ofta på golvet) i vårt rum och vi satt uppe till småtimmarna och berättade spökhistorier.

På strandpromenaden

Maten smakade fantastiskt och vi klarade att läsa menyn, alla utom Daniel som beställde in grisstrupe.

Dag tre gick i spontanitetens tecken. Även den bjöd på minnesvärda upplevelser. Vi började dagen med lunch och shopping i staden Asahikawa för att sedan lämna väskorna i värdeskåp på stationen och bege oss till Biei, en by en halvtimme längre norrut. Där undrade vi för en kort sekund vart vi hamnat och vad vi där hade att göra. Sen fick vi syn på cykeluthyraren som tog 16 kr i timmen för en fräsig hoj och saken var biff, klart vi skulle på cykeltur. Vi fick en handmålad karta och trampade med glatt humör, men utan större förväntningar iväg på våra fina, men en smula för små cyklar. Synen vi möttes av går ej att förklara med ord, kan ej ges rättvisa på ett kort och vi önskar att ni alla hade suttit på pakethållaren och delat detta ögonblick med oss.

Väl tillbaka i Asahikawa hittade vi en fantastisk Izakaya som tagit konceptet till en ny nivå. Maten var helt fantastisk, vi tar tillbaka mycket (inte allt) av det vi tidigare sagt om den japanska matkulturen. Även drycken var fantastisk av den enkla anledningen att den gick loss på 80 kr för fri bar och som sig bör beställde vi in både det ena och det andra, vin, öl och drinkar.

Det var med ett förnöjt leende på läpparna vi lutade oss tillbaka mot tågsätena när kvällens sista tåg mot Sapporo rullade ut från perrongen.

Se bortom bajset

Crazy Old Man Barking Like a Dog featuring Emma and Rebecka

vår egen version

We are Tomte

OK, varför finns det ingen som kan formulera en felfri mening på engelska på de japanska reklambyråerna? Vi vill tala med en ansvarig om detta. I Japan är allt västerländskt coolt, att skriva på engelska är supertufft, sen spelar inte så stor roll vad det står.
Under våra knappa tre veckor i landet har vi stött på otaliga mer eller mindre lustiga felformuleringar, men texten på påsen med bröd från brödbutiken "Scandinavian smell" tar nog priset:

"We are Tomte. The Scandinavian region of northern Europe is the fabled home of gnomes called Tomte. Tomte love children. At night, when everyone is sound asleep. Tomte go about casting magical spells to ensure the next mornings freshly baked bread will be especially delicious for the children. Cherishing the spirit of the Tomte. We at Hokuo take a highly skilled and gentle natured approach to breadmaking."

Här har ni ytterligare ett exempel.

och ett till.

Idag tog vi bussen till en närbelägen het källa, sk.a "Onsen" som finns lite överallt här i Japan. Trots att vi blivit förvarnade om den nakenhet som råder på Onsens hade vi i förnekelse vägrat inse fakta och packat med våra badkläder. Kvinnor och män badar för sig. Daniel och Johan fick vi således vinka hejdå till redan vid receptionen. När vi klätt av oss (nej vi fick inte ha bikinin på) och ville vira in oss i våra medhavda badlakan skakade Kaho, vår japanska vän, på huvudet. Tydligen använder man sig endast av en liten handhandduk som man när man kliver ner i badet av någon outgrundlig anledningen viker ihop och lägger på huvudet. Vi gjorde vårt bästa för att se avslappnade ut när vi spatserade mellan bassängerna på området. Detta var inte lätt när i princip alla stirrade på en, utlänning och dessutom naken. När vi kommit över vår blyghet kunde vi njuta av en fantastisk upplevelse som avslutades med en japansk supermåltid. Vi vet att vi inte direkt prisat den japanska matkulturen tidigare, men detta var helt förträffligt!