I´m a celebrity, take me out of here

Denna veckans torsdag var en väldigt speciell dag. Vi skulle besöka en högstadieskola som ligger i vårt neighbourhood. Förra veckans fredagslektion hade ägnats åt att tillverka namnskyltar, något som väckte förtret hos många, vi är ju trots allt universitetsstudenter och här för att lära oss japanska. Vi instämde, det är ju såklart sant, men innerst inne njöt vi i fulla drag åt att få gå loss med sax, limstift och lamineringsmaskin, särskilt Rebecka som på allvar övervägt att läsa till mellanstadielärare, mycket p.g.a. tillgången på pyssel och långa sommarlov.

stolta namnskyltbärare

Vi visste inte vad vi skulle förvänta oss av besöket och blev något förvånade när vi klev in i skolans gympasal, och som riktiga kändisar, med allas ögon på oss, fick skrida fram genom elevmassan till de stolar som ställts fram åt oss. Tal på tal hölls till vår ära, både rektorn och elevrådsordförande framförde väl valda ord på stapplande engelska. Det var inte utan att man kände sig lite rörd.

här sitter vi fint uppradade

center of attention

kendo-uppvisning med sting

Vi fick alla en grupp elever att underhålla. Charader och frågestund stod på agendan. Vi gjorde vårt bästa för att besvara frågor som "vilken convenientstore gillar du bäst?" och "vad tycker du om kampsport?". Äntligen fick vi upprättelse för att vi har gult och orange bälte i judo, vem trodde att man skulle få chans att skryta med den lilla rackarn såhär 10 år senare?