Hanami

Igår skulle vi utbytingar fira Hanami tillsammans med skolans internationella förening. Hanami firas i samband med körsbärsblomningen. Man samlas i parker och har picknick på filtar under träden. Tyvärr gick det inte riktigt vår väg. Dels har de missberäknat blomningen som inte kommit igång än och dels regnade det hela dan. Istället blev det fest i vårt uppehållsrum. 40 japaner invaderade kl 14.00 vårt dorm och intog med entusiasm köket. Musiken skruvades upp och sakebål blandades. Vi svenskar hade till en början svårt att förstå varför i hela fridens namn festen tvunget skulle börja så tidigt, men efter lite muttrande bestämde vi oss för att gilla läget.

Vi har fuskat lite och tagit en bild från när vi var i Tokyo

Klockan 17.55 stod vi alla svenskar på stolarna och dansade till Maskinens "Alla som inte dansar". Intiativ togs till ett rumbatåg, men trots att Sara som ledde skaran gick helhjärtat inför sitt uppdrag blev det platt fall. Känslan när man vänder sig om och inser att det tåg man stolt anför inte är längre än 4 personer är svår att beskriva, men ta oss på orden när vi säger att det är en ytterst olustig upplevelse.

Strax efter sex tackade japanerna för sig och vi svenskar stod snopna kvar. Hade vi missuppfattat situationen? Var det inte fråga om en fest? Hade de bara tänkt ha en liten trevlig get-together med en enkel currylunch? Gemensamt beslut togs, alla fick inta sina sängar för en timmes effektiv sömn innan vi halv åtta samlades för att ta oss ut på stan. Folk (Emma) försov sig och blodsockret stod lågt, men efter lite mer bål ordnande det upp sig och klockan åtta steg vi glada in i de väntande taxibilarna.

Efter ett par timmar på izakaya begav vi oss mot Bootie, en klubb som inte tar nåt inträde, utan enbart en garderobsavgift på 100 yen, ca 8 kr. Det vart en fullkomligt fantastisk kväll och den skickliga dj:n snurrade plattor som aldrig förr, vilket gjorde det nästintill omöjligt att lämna dansgolvet.

Man börjar vänja sig vid att inta sina måltider sittandes på golvet

Vi var fem i taxin hem och av någon outgrundlig anledning insisterade chauffören på att två personer skulle sitta fram. Det blev Erik och Adam, som är 197 cm lång, en rolig syn för oss i baksätet.

Många har frågat hur studierna fortlöper, och er kan vi glädja med att vi nu kommit igång och att vi har fantastiskt engagerade lärare. Undervisningsformen varierar. Ibland övar vi verbformer, ibland att skriva Kanji. Ibland sitter vi på stolar, ibland i ring på golvet.