Free Bar!

Helgen inleddes i torsdags. Erik-san fyllde ärorika 21 år och detta firades självklart med både pompa och ståt. När vi, trötta efter en japanskalektion, kom hem fann vi vårt vardagsrum ockuperat av driftiga japaner. De var överallt, sysselsatta med diverse partyförberedelser. Tårtbakning, sushirullning, girlangupphängning, födelsedagsplakatskrivning och risluftning. Vi som sett fram emot att slå oss ner med en öl framför Donkey Kong innan vi skulle ta en liten powernap och ladda för kvällens bravader fann situationen smått obehaglig och dog en smula inombords.

Efter ett par glas sake, lite sushi och jordgubbstårta så började det ordna upp sig och svenskarna intog vardagsrumsgolvet och shakeade loss medan japanerna såg på med skräckblandad förtjusning. Resten av kvällen spenderades på halvt suspekt nattklubb med en DJ som inte kan beskrivas som annat än retarderad.

Johan och Daniel avnjuter Eriks födelsedagstårta

Egenrullad sushi is the shit

Dan därpå, fest likaså! Stor välkomstfest hade anordnats för oss svenska utbytesstudenter. Man kunde inte undgå att känna sig lite smått patriotisk när man såg den svenska flaggan, målad, utklippt och upptejpad på väggen i sann dagisanda. Innan vi fick hugga in på den stora buffén fick vi tillfälle att träffa och mingla lite avslappnat(not) med våra japanska faddrar. Tydligen är det populärt att umgås med utbytingar här i Japan så vi fick inte bara en fadder utan 2-3 per person. De hade verkligen lyckats matcha våra personliga profiler för att vi skulle få så mycket utbyte av varandra som möjligt(not). En av Emmas faddrar hade svårt att släppa taget vid festens slut. Emma körde den lite artiga "see you around" varvid han svarar "when and what time and where?" Dan därpå mottog Emma ett mejl där han uttrycker sina förväntningar på fadderskapet:

Hi,Emma!!
I'm very glad to have met you and enjoyed talking with you.
I want to make a good memory with you.
I will go out for various places together.
For example, to go shopping, to eat Japanese food, to go to the hot spring, to go sightseeing in Hokkaido...etc.
Have a good weekend!!
See you soon,
Yoshiki

Detta säger mycket om japanerna, Yoshiki i synnerhet. Fint på något vis.

Efter välkomstfesten på skolan fortsatte vi, tillsammans med ett stort gäng japaner, ner till en Izakaya i Suzukino, Sapporos nöjesdistrikt. Där fick för en billig penning tillgång till oändliga mängder mat samt fria drinkar. De jobbar mycket så här i Japan. För oss ger detta blandade känslor. Gratis är alltid gott, det är fantastiskt att kunna beställa in drink efter drink utan minsta inre överläggning. Samtidigt får väl medges att det faktum att man pga den ringa alkoholhalten måste dricka dubbelt så många drinkar och därmed måste springa dubbelt så många gånger på toa tar bort lite av glansen. Men visst är det ändå fantastiskt med fri bar.

På väg mellan uteställena slank vi in i en djuraffär. Vi blev tvungna att återvända dan därpå, för att då tillbringa en dryg timme bland kattungar och hundvalpar.

Trevlig kille

Sen begav vi oss mot ett av de otaliga karaokepalatsen. Byggnaderna ser ut ungefär som sagoslottet på Liseberg, bara mycket större. I lobbyn får man känslan av att man befinner sig på ett kasino i Vegas. Våning efter våning med små mörka rum utrustade med discolampor, glittrande väggar samt ett avancerat ljudsystem, alla med egen telefon som används för att tillkalla kypare när drinkarna börjar sina. Även här är det fri bar som gäller.

När vi svenskar framåt tresnåret började tröttna på powerballader och hårdrockshits och försiktigt lade fram att nu är det kanske dags att tänka på refrängen, blev våra japanska vänner förvånade. Vi hade ju faktiskt rummet till klockan sex.

Det kan ha varit en Spice Girlslåt vi sjöng

Vi tackar och bockar för alla fina, uppmuntrande kommentarer. Rebecka undrar dock var hennes familj håller hus. Har familjen Andom tillgång till World Wide Web månntro?